Så mycket för att jag inte skulle skriva så mkt...
Liten update
Idag har jag blivit utskrattad av ovan nämnda kille dels för att jag äter mackor till frukost, vilket han tydligen aldrig provat, och dels för att jag har creamcheese och skinka på dem. Sen blev det en tur till hans och Amarans pappa för att de skulle bära ut en bokhylla som A ska ha med sig till sitt nya hem. Idag blev det till att sjunga med i Linkin Park i bilen.
Därefter har jag hunnit med att prata med Jessica H i typ en timme och en kvart på Skype och så lite catch up med Malin på msn. M måste ta och utnyttja personalrabatten som hon borde ha och köpa webcam och mikrofon snarast så man får prata med henne! Måste ta och prata med fröken Andersson också.
Har badat i poolen med Caroline och Gabrielle också. Gabrielle är riktigt lik min tremänning Gabriella. Jag måste fixa ett foto på Gabriella så jag kan se hur lika de är...
Just ja, Gabrielle är lite som mig tror jag. Idag när vi badade började hon snacka om att det är gravitationsskillnaden som gör att jag kan stå på händerna i vattnet och inte på land!
Sen har jag pratat med Elin på Skype igen. Hon fick prata med Shannon och hälsa på Caroline och Luc också. Shannon sa åt henne att komma hit och hälsa på så det får hon ta och göra när fotbollen är över om ett par månader.
Bara så ni vet att ni inte vet liksom...
Men en sak ska ni iaf få veta. Det blir antagligen en helg i NYC i september med familjen.
I mitt nya hem
Hämtades av min nya värdpappa och Bret i förmiddags. Vi åkte hem till Massachusetts där vi mötte min nya värdmamma som såg till att jag ringde hem och sen lagade grilled cheese and ham som jag glatt åt med mjölk till. Sen fick jag välja vad jag ville göra och det innebar att Bret fick mig att följa med till hans kompis Nicole där han fick sitt redan jättekorta hår ännu kortare. På vägen till N upptäckte B och jag att vi har ganska lika musiksmak. Vi satt och sjöng med till Fall Out Boy bland annat. Sen blev han ju hyfsat förvånad också när han fick veta att jag hört talas om och faktiskt lyssnat på A Change of Pace, vilket är en förvåning jag mycket väl förstår...
Sen har jag packat upp och satt upp massa bilder på en av mina väggar. Ni som vistats i mitt rum känner ju till alla bilder på Fall Out Boy och alla Peyton Sawyer-teckningar. De plockades ner och har nu satts upp här!
Därefter var det pizza duty. Blev en till tur i bilen med B alltså. Eftersom han körde fick jag hålla pizzorna. Samart nog fick jag ta dem först och kliva in i bilen sen. Hade varit enklare om jag fått sätta mig först, men det var tydligen inte aktuellt att hjälpa mig för det var så kul att titta på;P Tack för den du!
För er där hemma som planerar att packa ner alla mina saker så ska ni få lite instruktioner. Bland annat vore jag tacksam om ni kan undvika att blanda ihop lästa och olästa böcker. Sen måste ni plocka ur lådorna ur moppebyrån i överskåpet i garderoben innan ni lyfter ut den, annars lär det gå åt skogen. Vidare vore jag tacksam om ni inte packar upp lådorna som står innanför tidigare nämnda byrå. Hmmm... ska fundera på om det är något mer ni behöver veta...
Haha! Klockan är inte ens 21 och jag håller redan på att somna. Hade lite svårt att somna igår kväll skulle man kunna säga. Låg och vred och vände på mig hur länge som helst.
Ändrade planer
Flytt + flytt
Rubriken är densamma som det som stod i ämnesrutan i det senaste e-mailet från min pappa. Det var i det han talade om att de ska skriva på kontrakt för att köpa hus imorgon. Vi flyttar i december så de ska börja packa ner mina böcker nu *snyft*. Lite skumt känns det ju att hela familjen ska flytta till en villa nu när jag inte ens är hemma. Jag menar hur länge har inte mina föräldrar jagat det perfekta huset? De har ju dessutom hittat det några gånger men då har någon annan bjudit alldeles för mycket pengar... Lite skumt är det allt! Men det är väl bara att vänja sig vid tanken. Hoppas de inte bränner alla pengar på huset för de måste ju ha några tusenlappar kvar till att komma och hälsa på mig!
Den andra flytten är nu färdigplanerad. Min nya värdmamma kommer hit och hämtar mig mellan 11-12 imorgon. Först skulle jag ta buss eller tåg, men det var svårt att fixa skjuts in till stan. Dessutom skulle de ju iaf få köra en halvtimme eller nåt för att hämta mig i andra änden så min resa skulle ta typ 4-5 timmar istället för 1,5-2 som det blir nu. Chauffören får ju köra en bit förstås, men det ska nog gå bra.
Just ja, idag var det folk här och satte upp stängslet runt poolen. En av killarna som jobbade sprang runt i bar överkropp här hela förmiddagen och han såg långt ifrån illa ut;P
När vi ändå är inne på ämnet så kan jag ju för min systers räkning hänvisa till inkorgen på mamma och pappas e-mail där det finns ett gäng vidarebefordrade e-mail med bilder på min nya familj.
Hallå!? Is there anybody out there?
Som svar på mammas e-mail
Min nuvarande familj ska kolla på nya au pairer, men nu ska de satsa på sådana som vill stanna ett år till i USA och sådana som är i transition. Jag vet inte om det är nå bättre. Tror de borde ha en nanny istället. Någon som inte bor här och som kan gå hem till sitt eget efteråt för det är jäkligt påfrestande att bo här och jag tror inte att jag är den enda som skulle tycka det.
Så lite kommentarer till resten av mammas lilla update på livet där hemma i Sundsvall. Nötkreatursfarmaren, vilket jag tycker var ett löjligt namn, går det väl bra för/med. Jag vet inte vad du vill veta riktigt... Det går väl lika bra som för alla andra au pairer som är i en bra familj osv.
Lillasyster får ta och ge mig en riktigt bra uppdatering på sektlivet på Skvadern. Jag vill veta allt! Kul klass? Har ni introvecka? Vad gör ni? Vilka åker ni till Lögdö med? Vad gör ni där? Vilka mentorer har din klass? Vilken mentor har du? Vilka lärare har du? Vad säger folk (läs framförallt lärare när de noterar ditt efternamn) om mig? Svara på alla mina frågor och du kan få veta ett och annat själv. Typ koden till kopiatorerna t ex.
Så får man väl hoppas att mammsen har det bra på hälsohemmet också. Plåga inte dina stackars anställda allt för mycket, men ge igen på din fd chef och snorvalpen samt eventuella nyförvärv till den gruppen (läs Eva/Evis) om de retas alltför mycket!
Happy! Snart flyttar jag!
Idag pratade jag en kort stund med mamman mitt på dagen. Hon ville bara kolla att jag mådde bra och att det inte var alltför jobbigt hos min nuvarande familj. Jättegulligt av henne att ringa! Sen har jag pratat med henne i typ 45-50 minuter nu på kvällen också. Talade om för henne att jag tackar ja till dem.
De bor iaf i en liten håla i Massachusetts. Typ 30 minuter från Northamptom och 1,5 timmar eller nåt från Boston och !,5 timmar härifrån (så Victoria blir inte av med mig iaf). De har fyra barn. Tre tjejer som är 6, 10 och 23 år och en kille på 18. De två äldsta är dock på väg ut så de bli bara kvar typ en månad till och de kommer ju självklart inte vara mitt ansvar. Jag ska alltså ha hand om två flickor.
De har två hundar och en katt. Katten älskar tydligen min säng, men det får jag väl lära mig att leva med. Över huvud taget får jag ta och vänja mig vid husdjur, men det ska nog gå bra!
Familjen verkar hur bra som helst. Fick ett mail från en av deras gamla au pairer som var från Sverige och hon skrev att de är toppen. Hon hälsar på dom typ 2 gånger per år. Familjen har nyligen bott i Kina i 1,5 år och hon hälsade på där 2 gånger. Mamma och pappa, om ni är oroliga så kan ni ringa min nya värdfamilj samt deras gamla svenska au pair och hennes föräldrar!
Värdmamman sa att hon hade sagt till Program directorn på Cultural Care att oavsett om jag tackade ja till den här familjen eller inte så måste de ha koll på mig och ringa och kolla läget osv. Hon känns som en riktig mamma!
Familjen har en stor pool på baksida som blev klar för tre veckor sedan. (Den är mkt snyggare än den vi har på baksidan här.) De ska skaffa en, som min kära far skulle kalla det, kollektivbidé också så de kan bada ute hela vintern. Barnen äter mat, vilket 'är ett stort plus. Jag kommer ha ansvar för att handla en del av maten med mitt American express-card. Mamman sa att många tyckte det var konstigt att de ger au pairen ett kreditkort, men hon sa att "hallå, vi lämnar ju våra barn till henne så nog kan vi lite på att hon kan ta hand om ett kreditkort!". Jag får mobiltelefon också som de betalar för förutsatt att jag alltid har den med mig så att jag aldrig råkar ut för något utan att kunna ringa. Trådlöst Internet samt kabel-TV och dvd-spelare på mitt rum. Queensize-säng. Eget badrum när 23-åringen flyttar om en månad.
Huset ser riktigt trevligt ut på bilderna. Kan även meddela att den gamla au pairens föräldrar och syskon kom och hälsade på och bodde hos familjen så alla Cajmatzar där hemma lär nog få träffa den här familjen också!
Vad mer ska jag berätta? Pappan jobbar i New Jersey så han bor i sin lägenhet utanför NYC på veckorna. I vinter ska vi åka dit över weekends och hänga i NYC! Mamman jobbar för SCA. Hon jobbar hemifrån kontoret på nedervåningen. Hennes chef är svensk och bär samma namn som min införlovade morbror (gift er, införlovad låter löjligt, men vänta tills jag kommer hem) och har en fru som jobbar på IKEA i Philadelphia. Man kan säga att jag fått veta massa smådetaljer. Känns verkligen som att de vill ha en till dotter, inte en anställd! De verkar väldigt ärliga. Mamman berättar allt känns det som, både positivt och negativt och hur man ska tackla det senare osv... Älskar meningen de har som svar på hur de ska hantera det när au pairen blir homesick; "Love, laughter and the telephone. We also have the ability for computer telecomferancing. We've been homesick before too...". Klockrent och de borde ju dessutom veta med tanke på att pappan flyttat från Frankrike hit och att hela familjen flyttat till Kina och tillbaka. Mamman har flyttat en del inom USA dessutom.
Just ja, jag kan ringa internationellt från hemtelefonen för $30 i månaden också, så man kanske ska ta och slå en signal hem till sina kära föräldrar som man inte pratat med sen 20:e respektive 21:a juli!
Nu ska jag ge mig. Ställ frågor!
Snart...
Nu ska jag fortsätta min väntan... får väl uppdatera senare om hur det gick...
A new match!
Back to work! Ska försöka få ungarna att bada eller nåt...
Riktig mat och lite annat
Efter mallet droppade vi Z hemma hos henne och åkte hem till V. Lekte lite med hennes gullungar och tog en promenad. Så blev jag bjuden på middag också. Grillade fläskkotletter, ris (på lite specialvis), fräst squash och lök och så en härlig sallad! Glass och frukt till efterrätt. Rena himmelriket jämfört med grilled cheese eller nachos. Ett stort nderbart plus är ju också att barnen där dels äter maten som serveras och dels sitter vid bordet som normalt folk. I'm truly amazed! Typ som en middag hemma hos familjen i Sverige.
Anna: Om du tror att du ska bli en Skvader så får du ta och skärpa dig. Även om du bara ska gå SP så vill jag se en viss IQ! Lär dig lägga ihop två och två. Den här gången får du svaret: X=Mikael=svensk manlig au pair från Göteborg. Nästa gång får du tänka själv.
It's getting nasty already...
Update på mina skador sedan flygturen nedför trappan: Foten ömmar som bara den och jag kan inte ha skor på mig.
Transition
Som en liten parantes kan också nämnas att min fot nu till slut börjar anta en blågrå färg...
Vad menar ni med det där, va?!
Btw, nu har vi bokat tid med lcc:n. Han kommer hit klockan 11.00 imorgon förmiddag (dvs lördag) så nu finns det hopp på riktigt.
Dagens äventyr
Jag lyckades iaf få på mig stadium-tofflorna och köra den där timmen till Chatham. Sen har jag mest suttit och blivit serverad hela dagen medan foten har ändrat storlek bäst den ville. Märkte det ibland att skorna blev för små och sen var de plötsligt för stora osv.
Körde en tur till glassbaren också. Varm chokladsås, kall vaniljglass och så icke oljade men dock salta jordnötter är en riktig hit!
Sedan var det bara att köra hem också. Har lite onte foten nu men det går väl över så småningom. Typiskt när mina fötter äntligen slutat göra ont efter förra veckans springtur (fråga mig inte varför jag fick ont, men ont fick jag iaf).
Här är resultatet av min lilla flygtur ner för trappan. Syns typ inte att foten är svullen, men det märktes när jag försökte ta på mig ballerinaskorna och den högra var alldeles för liten...
När vi precis kommit hem, dvs vid kl 21 ringde telefonen. Samtal till mig! Andra gången totalt sett (första gången var ett väntat samtal). Det var en ny au pair i området som villeut och ta en kaffe. Svensk kille. Dunkin Donuts! Varm choklad. Och ja, det stämmer att au pairer för det mesta är tjejer och nej, jag kan inte förklara varför två av tre au pairer som jag umgåtts med är killar. Weird!
Och så att mamma och Anna och Jessica och Jessica och Malin och alla andra som undrar blir nöjd så är X en kille från Göteborg.
Gårdagen etc
Skulle prata med mamman om att vi måste boka en tid med LCC:n för min exitintervju. Precis när jag kom ner för att göra det satt hon och lyssnade på ett meddelande på telefonsvararen där han meddelade att han ville bestämma en tid för ett möte. Jag talade om för mamman då att jag definitivt ska byta och hon tog det ganska bra. Jag tror att hon förstår, om inte helt så iaf delvis. Om allt går som det ska så blir mötet idag eller imorgon.
På kvällen var jag hos Victoria och käkade glass och fruktsallad. Helt otroligt hur mycket sötsaker man kan äta här om man vill. Får verkligen passa mig...
Idag ska vi åka till barnens mormor och morfar så fort mamman är klar. Vet inte vad vi ska göra där riktigt, men jag har med mig en pocketbok så jag klarar mig! Vi åker därifrån vid 17 för middagen levereras kockan 18. Idag ska det bli Indian chicken. Lite tjatigt med kyckling typ varenda dag, men indiskt är ju alltid gott.
Mamma: Kommentar till inlägget "Just ja, jag glömde en sak..." som borde vara av intresse för dig.
Postat av: Evis
Jag tycker att X verkar vara en spännande typ! Hälsa din mamma, vad har hon egentligen för smak? Hon är väl rätt gammal va?
2008-08-20 @ 19:04:32
Bio igen
Jessa: Ja, "Systrar i jeans 2" var bra! De har dock kapat en del från boken, men det var det som jag inte gillade i boken som var borta så det gjorde inte mig något!
Ditten och datten
Smakade en bit av tårtan som jag missade i lördags när äldsta killen fyllde tio. Varför missade jag en tårta? Jo, jag var ju och shoppade som ni kanske minns. Iaf så var denna tårta typ en tigerkaka med frosting på. Något så fruktansvärt. Förstår inte hur de kan äta alla dessa cakes och cupcakes. Bara massa sockerkaka med ännu mer socker på. Blä! Gott första två tuggorna typ.
Jessicas lilla felsägning (eller felskrivning)
Saratoga och bio...
Sedan åkte vi in till downtown Saratoga och strosade runt lite samt åt glass på Ben & Jerrys. Mums!
Därefter var det dags för bio, men först tog vi en sväng förbi Latham för att jag skulle få se var hon bor och så hämtade hon ett par tröjor. Fick träffa hennes familj. Snacka om att känna sig välkommen. De bjöd mig på middag också någon gång när det passar mig. Kom när du vill. Så nu har jag någonstans att ta vägen bara för att umgås eller för att fly huset eller vad jag vill. Pappan skojade till och med och sa "we'll get a bunkbed and you can work here". Förstår vad Victoria menade med att hon kände sig mer hemma hos sina kompisars värdfamiljer när hon var hos sina två första familjer.
Bion vi såg var "The sisterhood of the traveling pants 2". Jag betalade båda biljetterna. Det var ju inte "dinner and a movie", men morfarn fick ju lite rätt iaf;P Fast egentligen var det bensinpengar i form av en biobiljett...
gaah! skrev ju ett inlägg...
Var iaf och shoppade igår. Woodbury outlet 2h härifrån. Vi blev efter mycket om och men bara två som åkte. Jag köpte bara 2 t-shirts och ett linne.
Fanns typ hur många butiker som helst där, men Dior, Oscar de la Renta osv kunde man ju hoppa över. Vi var in på Gucci bara för att kolla prislapparna.
Provade typ femtielvatusen bh-ar på en butik där de kostade $5 (30SEK), men jag var för smal!
Mina fynd:
Grön t-shirt från O'neill och lila (fast den ser visst mer blå ut på bilden, men så är det inte) från Volcom för sammanlagt 26,02$ (160 SEK).
Vitt baslinne från Tommy Hilfiger $5,42 (35 SEK).
...och så ett om det som är svårt
I fredags försökte jag prata med föräldrarna, men de visar inget större intresse för mina problem. Pappan sa typ "jag har inte tid" och "jag orkar inte gå in på några detaljer". De bjuder liksom inte till något för att förstå hur jag känner det heller. Pappan sa helt enkelt att jag får skylla mig själv när inte barnen lyssnar på mig eftersom jag säger åt dem att göra saker de inte vill göra, t ex städa upp sina leksaker. Det är ju nämligen så att det är mer frustrerande, men mycket enklare, om jag helt enkelt gör det själv. Han kanske tycker det är smart, men det är ju så korkat så det är inte sant. Har mailat LCC:erna (local childcare coordinator, jag har fyra medan de flesta andra distrikt bara har en) och pratade i telefon med en nyss. De förstår att det inte fungerar och vi bestämde att de ska ringa mina värdföräldrar och sätta upp en tid för ett möte. Om jag ska dra till med en gissning så tror jag att jag är hos en ny familj om ca 3 veckor.
En annan sak som är värd att nämnas som betydde mycket för mig var att jag pratade med en av mammans nära vänner igår. Hon var här och hjälpte mamman på morgonen och åkte härifrån när jag stod ute och väntade på att åka och shoppa. Hon stannade iaf till och frågade hur jag kände mig och om jag skulle klara av att vara här ett år. Hon sa att hon förstod mig. Hon sa att hon var en väldigt nära vän, men att hon ibland inte heller orkade med dem. Då är det ju inte så konstigt att inte jag pallar. Hon vet ju att hon får åka hem efter några timmar.
Både igår och idag har det första jag hört när jag vaknat varit att pappan och barnen har skrikit och fräst åt varandra. Pappan får väl vara hur stressad som helst, men han kan ju inte konstant ta ut det på sina barn, sin fru och mig. Mamman började nästan gråta häromdan när pappan fräste åt henne att hon måste fixa någon som hjälper henne att äta för han har minsann inte tid med det!
En annan sak som brister är att de aldrig talar om vad de har för planer. Just nu tror jag, efter att ha hört folk prata med varandra och i telefon, men aldrig med mig, att barnen och jag ska följa med pappan till en sjö i tre dagar. Han ska på massa möten och jag ska ta hand om barnen. Mamman blir kvar hemma för det finns ingen som kan följa med för att hjälpa henne. Vore ju trevligt om de talade om för mig om jag ska åka bort i tre dagar tycker jag. Pappan frågade barnen imorse om de hade packat så de ska ju iaf åka.
Bryan, en LCC, sa att det är ingen katastrof att jag vill byta familj och att det är bra att jag insett det så fort. Han sa att vi hittar en ny familj åt dig och sen får du ett toppenår. Han var jättetrevlig. Hoppas verkligen det löser sig nu!
Just ja, jag glömde en sak...
Till saken. Detta var då slutet på en msn-konversation mellan mig (K) och en person vi kan kalla X. Tyvärr sparade jag den ju inte, så jag får återge den ur minnet. Jag tror att det var igår kväll... jo, det måste det ha varit. Klockan var runt 01.00 så tekniskt sätt var det idag. Whatever!
K: Jag funderar på att sova nu...
X: Det gör du nog rätt i
K: ...om inte du har ngt bättre förslag
X: vi kan träffas någonstans i mörkret och springa runt som två kossor som precis släppts ut på grönbete
K: jag kan inte påstå att jag uppskattar att jämställas med nötkreatur
X: vi kan brottas i några taggiga buskar som två sjövilda vesslor
Därefter sa jag god natt och gick och la mig.
För att stilla ert begär efter information om mig!
Idag har jag varit duktig och sprungit en timme. Ja, en hel timme, 60 minuter. Nej, pappa, jag småjoggade inte. Jag kanske inte höll ditt och Kalles tempo, men du skulle nog ha varit ganska trött efter den där rundan även du. Så det så.
Sen stekte jag pannkakor. Svenska sådana. Lillkillen ville ha en hot dog, men han ville smaka pannkaka först och det slutade med att han åt det till middag. Han hade dock bara vispgrädde till för han vågade inte prova med hallonsylt!
Nu känns det bättre!
Under den här tvådagarstrippen till Gloucester i Massachusetts som vi kom hem från för snart två timmar sedan har de gjort det ganska klart att familjen är rätt instabil. De har gnällt på varandra, skrikit åt varandra, lilltjejen slog och sparkade på mig under stora delar av den 4 timmar långa bilresan igår och lillkillen satt och sparkade på mitt säte under resan hem idag så jag har lite ont i ryggen fortfarande. Det värsta är inte att barnen skriker och gnäller, utan att föräldrarna inte är mycket bättre. Dessutom sa mamman när jag frågade om regler för barnen att för sparkar och slag gäller noll tolerans. Det lustiga är dock att hon glömde nämna att om sparkarna och slagen riktas mot mig är regeln inte lika strikt. Om barnen slår eller sparkar varandra eller någon annan, vem som helst som inte är jag, så blir de föräldrarna riktigt arga och fräser åt dem, vilket känns ganska sunt, men om det är jag som utsättsså hör man bara ett trött "lägg av med det där nu". Ganska psykiskt nedbrytande också att få höra minst 20 gånger per dag hur dålig man är och hur mycket någon hatar en (den delen står lilltjejen för).
Oj, vad positiv jag är! Jag ska ta och maila mina 4 LCCer och så ska jag prata med Victoria och höra om hon, som har erfarenhet, har några tips på hur man tar hela "jag vill inte vara kvar hos er"-grejen med familjen. En sak är säker, jag tänker inte tassa runt på tå här och hoppas på att göra allt rätt så ingen får något extra raseriutbrott i nästan 49 veckor till!
Utekväll...
Hon är inne på sin tredje familj nu och känner att nu har hon kommit rätt. Hon hade typ fattat före mig att jag kanske inte kommit riktigt rätt. Om jag byter familj, vilket det är mycket möjligt att jag gör, så tror jag det kommer vara jobbigt att lämna alla nya kompisar. Har ju bara träffat Victoria hittills, men jag sitter och snackar med en svensk kille på msn nu också som verkar schysst. Man kommer ju ha hunnit träffa lite folk lagom tills man sticker isf...
Hoppas mamman skärper till sig och fixar schemat åt mig nu. Victoria är ensam hemma hela veckan för hennes familj är på semester så jag ska nog dit någon dag när jag får ledigt några timmar. Bada i deras pool och bara umgås. Äta lite riktig mat kanske eftersom hennes familj sysslar med sådant. Där är det minnsann inte bara en massa konserver och chips!
Hälsa!?
Gårdagens middag åt vi ute. Jag trodde att jag skulle få chansen att äta lite riktig mat då, men det blev hamburgare. Tack och lov var farmorn och handlade igår och köpte naturell youghurt åt mig så nu kan jag äta det till frukost istället för havrerynsgröt varje dag.
Mitt tillstånd i övrigt... jag har pratat med min värdmamma och gått igenom nästan hela min lista över saker jag behövde ta upp. Måste fortfarande ta upp lite grejer med värdpappan, men det artar sig iaf. Hon lovade bl a att ha ett schema över kommande vecka klart på måndag så att jag vet precis vad som gäller när vi kommer hem från Massachussets.
Frågade också om hennes sjukdom. Hon sa att hon hade en "mildare" form och kommer att leva ca 10 år till. Barnen har ingen aning om att det är så. Så vitt jag förstår kan de mycket väl tro att mamma kommer kliva ur rullstolen en vacker dag eller iaf sitta kvar där tills hon har en hel drös barnbarn. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Rätt eller fel att inte låta dem veta?
Jag ska härda ut ett par tre veckor till iaf innan jag kan bestämma mig för om jag kan vara kvar här...
Saknad etc
I tisdags hade tvillingarna sitt födelsedagskalas. De hyrde en sån där uppblåsbar hoppborg som brukar finnas lite här och var. Det var väl kul, men jag kan inte hjälpa att jag som ensam tonåring kände mig utanför.
Igår, onsdag, tvättade jag och sprang upp och ner som en skållad råtta och sendan slutade det iaf med att jag fick en utskällning av pappan för att jag inte gör det jag ska. Jag kan väl inte rå för att ungarna motarbetar mig hela tiden och att morsan låter dem få glass när de vill osv. Jag hade bl a glömt en trave handdukar på en säng. Höll på att vika dem och skulle precis lägga undan dem när mamman ropade att jag skulle komma ner och göra något och sen blev jag fast i matlagning åt ungarna. De äter nämligen inte vad som serveras utan vad de känner för att äta för tillfället. Mamman ville också att jag ska vika hennes tvätt eftersom hon ju inte kan göra det själv. Hon sa typ att det är ju inte mitt jobb men att jag ju borde ha lite medkänsla eftersom hon är handikappad och hennes man inte hinner med. Hon förväntar sig att jag ska hjälpa henne med både det ena och det andra. Jag känner mig mer som en hushållerska än en au pair.
Idag vägrade lilltjejen åka till sin spech (felstavat? tal ska det vara iaf, tal som i att tala) lesson. Själv har jag städat och plockat och fixat vad "mat" de nu vill ha samt till slut lyckats få tvillingarna att plocka upp lite saker från golvet och så bäddat deras sängar. Tror jag ska byta lakan imorgon.
På söndag morgon åker vi till havet. Nåt ställe i Massachusets, så det är Atlanten som gäller. Blir där till på måndag bara.
Just nu vet jag inte vad jag ska tycka och tänka. Vet inte var jag ska börja liksom. Förra veckan nämnde jag att jag skulle vilja ha något slags schema och mamman lovade att vi skulle fixa ett inför den här veckan, vilket inte har hänt. Det är så himla mycket som inte är som de sagt och som de inte gör fast de sagt att de ska. Cultural Care säger att man ska ta upp saker på en gång innan småsaker växer och blir stora grejer, men jag ville ju liksom ge dem en chans att göra saker, men de visar liksom noll intresse känns det som.
Idag fick jag hjälpa mamman att städa en hylla. Visst kan jag väl ställa upp på det, men saken är den att hela huset är så fullt av skrot så det är inte sant och det känns som om jag bara sakta men säkert ska ta mig igenom det. Den som tycker det är stökigt hemma hos oss i Sundsvall och att vi har mycket saker i vårt källarförråd kan dra åt skogen. Det här är rena rama soptippen i jämförelse. Jag fattar inte hur man kan samla på sig så mycket saker under sju eller åtta år i ett hus.
Generellt tror jag dock att schemat är mitt största problem. Jag kommer aldrig kunna göra något på vardagarna. Schemat kommer ju se lite annorlunda ut när skolan börjar, men det kommer fortfarande att vara både mornar och kvällar. Även om man är ledig några timmar på dagen så fungerar det liksom inte för då jobbar ju alla andra, eller så går de i skolan om det är infödingar vi snackar om. Just nu känns transition som enda lösningen, men jag vet ju samtidigt att det är alldeles för tidigt för ett sådant beslut. Härda ett par veckor till innan jag kan fatta ett sådant beslut. Måste på något sätt försöka prata med mina värdföräldrar...
Mamma! Jag vet att du vid det här laget antagligen har flippat ur åtminstone halvt. Jag vet inte vad jag ska säga för att göra det bättre...
Jag saknar alla er där hemma! Jag saknar själva grejen med att vara hemma. Att veta vad som gäller, vilka regler osv...
Jag vet inte om jag klarar det här...
Mitt sociala liv tar vid samt svar och kommentarer på era kommentarer
Anna: Du har inte exporterat mig, det gjorde jag så bra själv!
Jessica A: Toffelknepen...får jobba på det.
Tvillingarna (pojke+flicka) är 6 och storebrorsan är 9 (10 om några veckor). Skostorlekarna är små, vilket är normalt för de åldrarna. Hårfärgen på allihop är något mörkare än mitt hår. Huset är rätt stort. Jag har ett stort sovrum, tvillingarna delar ett som är lite större än mitt hemma och den äldsta grabben har ett som är ungefär som mitt hemma. Föräldrarna har ett som får ditt rum att förefall ynkligt litet. Mitt badrum är större än det hela familjen delar hemma och familjens badrum är typ dubbelt så stort som mitt. På nedervåningen finns ett ganska stort kök som sitter ihop med vardagsrummet, ett kontor, en matsal som jag hittills inte använt och så ett badrum. I källaren är det ett mindre dagis samt rejält stora förvaringsutrymmen.
Vad gäller grannskapet så vet jag inte vad det bor för folk här, men det är sannolikt mest barnfamiljer. Husen ser mer eller minde likadana ut allihopa. Typ som om de är byggda av samma byggsats, fast olika familjer valt att använda delarna lite olika. Jag bor i ett villaområde. Vet inte hur många villor det är, men skulle kunna gissa på runt 15 på den här gatan. Sen är det väl några fler såna gator i det här området. Utöver det finns det minst ett till likadant område på andra sidan stora vägen. Sen finns det många mindre villor utefter andra vägar här i närheten. Desperate housewives vs Bullerbyn? Desperate för att det är så amerikanskt och Bullerbyn för att det är så mkt barnfamiljer.
Det är en bit till närmsta glassbar än så länge, men de håller på att bygga en typ 5-10min promenad härifrån. Favorit har jag inte någon, men mint choclate chip är god.
Glömde en sak...
Barnens morfar körde mig. Både han och deras mormor är helt hopplösa att prata med. Han använder sin hörapparat till skillnad från henne, men det är iaf ingen av dem som hör något. Okej för det, men de tar visst för givet att alla andra också är döva. Framför allt han har ovanan att luta sig fram och halvskrika när han pratar med en. Lite irriterande.
Måste säga att jag har lite svårt för mormodern. Hon bossar verkligen över sin karl. (Jessica, din toffel är ingenting!) Dessutom verkar hon ta för givet att svenskar skiljer sig extremt mycket från amerikaner. Idag höll hon upp mina kläder i vardagsrummet och frågade Sharon "is this heeers?" när hon dels till att börja med kunde ha sagt "is this Karin's/Karen's/Coreen's?" eller så kunde hon ha vänt sig om och frågat mig (jag satt vid bordet tre meter ifrån henne) på en gång. Ska väl inte klaga när hon gör mitt jobb åt mig, men lite respekt vore ju heller inte fel. Jag tror hon har missat att jag inte är en vanlig anställd, utan en mer eller mindre importerad storasyster och alltså en familjemedlem!
Just ja, jag har namnsdag!
Plastikoperationer tror jag inte att jag är hos rätt familj för. I övrigt kan jag väl säga att ungarna helst tittar på tv dygnet runt och mamman får dåligt samvete när hon säger åt dem att stänga av den efter 6 timmar. Mamman själv sitterju i rullstol som ni säkert vet och hon kan i princip inte göra något själv. Pappan jobbar hela dagarna, men när han väl kommer hem finns det tre ungar som blir himla glada och tvingar ner honom på golvet för att leka. Vad vill ni veta? Jag vill ha mer specifika frågor! Remember, jag statade inte den är bloggen friviligt...
Update
I torsdags var jag och shoppade. En eftermiddag för mig själv. Jätteskönt! Köpte bodylotion, duschcrème och bodyscrub i rosa förpackning med passionsfruktsdoft. Fick dem inslagna i silkespapper. Köpte en lättläst pocketbok, eftersom den jag fick av Jessicorna är utläst, och flip-flops samt lite annat krafs som jag behöver.
Igår var vi hemma. Jag hade förmiddagen ledig medan alla var på lillans gymnastikuppvisning. Passade på att motionssimma. På eftermiddagen låg jag på gräsmattan och solade medan ungarna kollade på tv och sen badade vi allihop. På kvällen åkte vi och såg baseboll. Snacka om seg sport! Min första basebollmatch, och mycket möjligt min sista.