Så mycket för att jag inte skulle skriva så mkt...
Jag kan iaf meddela att ett säkert tecken på att jag känner mig trygg och bekväm här är iaf att jag nu har sett Yearbooken, Hannas "sista tiden på Skvadern"-bildspel och bildspelet från Jessicorna i följd utan att gråta! Kände mig inte ens ledsen. Hallå! Jag grät ju nästan när vi såg Yearbooken på Alnö och jag grät på flyget till NY när jag såg bildspelet från Jessicorna! Btw, Bret tyckte det var hysteriskt kul att se den gigantiska studentmössan, vindruvorna, blåbären, romarna och Lell's angels samt bilderna från klassfesten! Skvadern var jäkligt bra alltså! Njut så länge du kan, syster!
Kommentarer
Postat av: anna
oh honey, I will :)
Postat av: barbara
Hej Karin Jag följer med dina öden på bloggen.Linnea har haft ganska tufft de första veckorna i Sydney,men har nu hittat bostad o ev jobb,bott hos min brors bekanta ett tag.Vi talas vid på Scypen.Hon har skrivit endel på resdagboken.
Kram o sköt om dej
din fd skolchaufför!
Trackback
