Karin Cajmatz

I fredags försökte jag prata med föräldrarna, men de visar inget större intresse för mina problem. Pappan sa typ "jag har inte tid" och "jag orkar inte gå in på några detaljer". De bjuder liksom inte till något för att förstå hur jag känner det heller. Pappan sa helt enkelt att jag får skylla mig själv när inte barnen lyssnar på mig eftersom jag säger åt dem att göra saker de inte vill göra, t ex städa upp sina leksaker. Det är ju nämligen så att det är mer frustrerande, men mycket enklare, om jag helt enkelt gör det själv. Han kanske tycker det är smart, men det är ju så korkat så det är inte sant. Har mailat LCC:erna (local childcare coordinator, jag har fyra medan de flesta andra distrikt bara har en) och pratade i telefon med en nyss. De förstår att det inte fungerar och vi bestämde att de ska ringa mina värdföräldrar och sätta upp en tid för ett möte. Om jag ska dra till med en gissning så tror jag att jag är hos en ny familj om ca 3 veckor.

En annan sak som är värd att nämnas som betydde mycket för mig var att jag pratade med en av mammans nära vänner igår. Hon var här och hjälpte mamman på morgonen och åkte härifrån när jag stod ute och väntade på att åka och shoppa. Hon stannade iaf till och frågade hur jag kände mig och om jag skulle klara av att vara här ett år. Hon sa att hon förstod mig. Hon sa att hon var en väldigt nära vän, men att hon ibland inte heller orkade med dem. Då är det ju inte så konstigt att inte jag pallar. Hon vet ju att hon får åka hem efter några timmar.

Både igår och idag har det första jag hört när jag vaknat varit att pappan och barnen har skrikit och fräst åt varandra. Pappan får väl vara hur stressad som helst, men han kan ju inte konstant ta ut det på sina barn, sin fru och mig. Mamman började nästan gråta häromdan när pappan fräste åt henne att hon måste fixa någon som hjälper henne att äta för han har minsann inte tid med det!

En annan sak som brister är att de aldrig talar om vad de har för planer. Just nu tror jag, efter att ha hört folk prata med varandra och i telefon, men aldrig med mig, att barnen och jag ska följa med pappan till en sjö i tre dagar. Han ska på massa möten och jag ska ta hand om barnen. Mamman blir kvar hemma för det finns ingen som kan följa med för att hjälpa henne. Vore ju trevligt om de talade om för mig om jag ska åka bort i tre dagar tycker jag. Pappan frågade barnen imorse om de hade packat så de ska ju iaf åka.

Bryan, en LCC, sa att det är ingen katastrof att jag vill byta familj och att det är bra att jag insett det så fort. Han sa att vi hittar en ny familj åt dig och sen får du ett toppenår. Han var jättetrevlig. Hoppas verkligen det löser sig nu!