Karin Cajmatz

Min värsta hemlängtan känns som den har passerat, peppar peppar ta i trä... Däremot blir jag bara mer och mer övertygad om att jag ska byta familj. Det känns inte som att den här familjen var riktigt ärlig mot mig i telefon. De uttryckte ju bl a att de var ute så mkt som möjligt, men sanningen är att barnen sitter som klistrade vid Svampbob hela dagarna. Dessutom känns det som att de utnyttjar mig till att göra saker som inte ingår i mitt jobb och det är svårt att bara säga nej för jag vill ju inte bli oense med min arbetsgivare av den enkla anledningen att jag bor här plus att mamman smidigt utnyttjar att hon är handikappad för att få mig att göra saker.

Under den här tvådagarstrippen till Gloucester i Massachusetts som vi kom hem från för snart två timmar sedan har de gjort det ganska klart att familjen är rätt instabil. De har gnällt på varandra, skrikit åt varandra, lilltjejen slog och sparkade på mig under stora delar av den 4 timmar långa bilresan igår och lillkillen satt och sparkade på mitt säte under resan hem idag så jag har lite ont i ryggen fortfarande. Det värsta är inte att barnen skriker och gnäller, utan att föräldrarna inte är mycket bättre. Dessutom sa mamman när jag frågade om regler för barnen att för sparkar och slag gäller noll tolerans. Det lustiga är dock att hon glömde nämna att om sparkarna och slagen riktas mot mig är regeln inte lika strikt. Om barnen slår eller sparkar varandra eller någon annan, vem som helst som inte är jag, så blir de föräldrarna riktigt arga och fräser åt dem, vilket känns ganska sunt, men om det är jag som utsättsså hör man bara ett trött "lägg av med det där nu". Ganska psykiskt nedbrytande också att få höra minst 20 gånger per dag hur dålig man är och hur mycket någon hatar en (den delen står lilltjejen för).

Oj, vad positiv jag är! Jag ska ta och maila mina 4 LCCer och så ska jag prata med Victoria och höra om hon, som har erfarenhet, har några tips på hur man tar hela "jag vill inte vara kvar hos er"-grejen med familjen. En sak är säker, jag tänker inte tassa runt på tå här och hoppas på att göra allt rätt så ingen får något extra raseriutbrott i nästan 49 veckor till!