Karin Cajmatz

Imorse packade jag ner extra kläder och badkläder till mig och barnen. Sedan åt vi frukost och så väntade vi på att värsmamman skulle bli klar att åka. Sedan gick jag upp för att hämta alla väskor och packa in allt i bilen. På väg ner för trappan med famnen full av väskor snubblar jag på lilltjejens korg med nagellack och ögonskugga och faller handlöst ner för typ hela trappan med huvudet före. Resultatet blev att jag slog min högra fot (perfekt när man ska köra bil) så vi blev en timme försenade för att jag fick sitta med en massa is på foten och knapra pronaxen. Kände mig lite öm långt ner på ryggen på vänster sida också och senare förstod jag varför (se bild).

Jag lyckades iaf få på mig stadium-tofflorna och köra den där timmen till Chatham. Sen har jag mest suttit och blivit serverad hela dagen medan foten har ändrat storlek bäst den ville. Märkte det ibland att skorna blev för små och sen var de plötsligt för stora osv.

Körde en tur till glassbaren också. Varm chokladsås, kall vaniljglass och så icke oljade men dock salta jordnötter är en riktig hit!

Sedan var det bara att köra hem också. Har lite onte foten nu men det går väl över så småningom. Typiskt när mina fötter äntligen slutat göra ont efter förra veckans springtur (fråga mig inte varför jag fick ont, men ont fick jag iaf).

Här är resultatet av min lilla flygtur ner för trappan. Syns typ inte att foten är svullen, men det märktes när jag försökte ta på mig ballerinaskorna och den högra var alldeles för liten...


När vi precis kommit hem, dvs vid kl 21 ringde telefonen. Samtal till mig! Andra gången totalt sett (första gången var ett väntat samtal). Det var en ny au pair i området som villeut och ta en kaffe. Svensk kille. Dunkin Donuts! Varm choklad. Och ja, det stämmer att au pairer för det mesta är tjejer och nej, jag kan inte förklara varför två av tre au pairer som jag umgåtts med är killar. Weird!

Och så att mamma och Anna och Jessica och Jessica och Malin och alla andra som undrar blir nöjd så är X en kille från Göteborg.