Karin Cajmatz

Jag har ingen aning om när det här kommer upp på bloggen... Antagligen när jag kommit till min värdfamilj och har Internet i mitt rum och kan koppla upp den här datorn. När du läser det här har du alltså redan läst eventuella inlägg från au pair-skolan.

Nu är det bara knappt två timmar kvar iaf. Helt otroligt hur obekväma stolarna är. Till Frankfurt fick man bara lite ont i ryggen, och den resan var inte ens två timmar. Så en språngmarsch genom en gigantisk flygplats, från ena änden till den andra för att sätta sig på ett annat plan. Åtta timmar. Sist jag flög så länge var från Indien (9 timmar), men då åkte jag Royal Class. Större stolar och gratis dricka och snacks. Fast eftersom det här är reguljärflyg är det ju iofs gratis iaf, fast inte när helst man känner för det...

Nog om det. För alla som känner till det rosa paketet, dvs mamma och lillasyster, som Jessicorna gav mig så har jag öppnat det för ett tag sedan. Det innehöll två inramade foton, ett på mig men Jessica A och ett på mig med Jessica H. Utöver det fanns en sån här mask som jag inte vet vad de heter, men som man har över ögonen. Vi kan kalla det en ögonmask. Dessutom en pocketbok, så det gjorde inget att jag inte hade någon med mig, och en påse bilar. Just det, bäst av allt, ett bevis på att kunskaperna sitter ifrån yearbooken, en CD med ett bildspel från våra tre år på och utanför Skvadern.

Sen är det väl värt at nämna att det här är första gången jag flyger ensam. Enda gången jag flugit utan min familj, som jag kan komma på iaf, var vi 24 konfirmandledare med 5 äldre ledare. Men hittills tycks det ju ha gått bra (peppar, peppar, ta i trä), jag har inte missat något plan eller så. Å andra sidan har jag inte gått igenom alla kontroller på flygplatsen. Det är tre olika papper plus pass som ska visas upp tror jag. Sen vore det ju trevligt om man dessutom fick sitt baggage... to be continued... eller nåt åt det hållet...